Miss journalist

Jag kan fortfarande inte förstå det. Jag ställer mig fortfarande frågan varför. Jag undrar fortfarande hur det kunde ske. Snälla Viktoria, kom tillbaka. Det finns inget som stämmer i denna situation. Du skulle ta studenten med oss andra. Var det inte så vi sa? Att hela vår härliga klass tillsammans skulle ta avsked av gymnasiet? Hur blir det nu? Hela vår klass är ju inte hel längre. Du finns inte mer...

Du var verkligen den härligaste och gladaste människan som jag någonsin träffat. Du spred glädje omkring dig vart du än gick och hjälpte mer än gärna dina medmänniskor. Jag kommer ihåg hur du hjälpte mig när jag var nyopererad. Det betydde så oerhört mycket för mig, och jag visste att jag hade en sann vän. Vi kämpade på tillsammans med grupparbeten och satt en hel del på vår bänk och samtalade om allt mellan himmel och jord. Nu går det inte mer. Varför lämnade du mig!? Det känns så otroligt orättvist. Varför skulle det hända just dig?

Viktoria, min älskade vän. Även om du inte finns fysiskt sett, kommer du alltid att finnas i mitt hjärta. Du har tagit en stadig plats som ingen annan kan ta. Du kommer att finnas i mina tankar dag ut och dag in till den dag då jag också lämnar denna jord. Jag vet med all säkerhet att det är oundvikligt att gråta, men för din skull ska jag göra mitt bästa. Jag vet att du inte skulle vilja se oss lida. Därför ska jag försöka vara stark. En liten tröst är i alla fall att du förmodligen har det bättre där du är nu.