Miss journalist

Ibland känns det verkligen tungt. Andningen blir till en procdur som kräver tanke för att fungera och hela kroppen skakar så att det till slut blir en omöjlighet att göra annat än det givna. Du ligger i en hög på golvet och hoppas att det snart ska sluta. Du gråter, hulkar, spyr, skakar och tror att din sista stund är kommen. Du undrar när räddningen ska komma och vad som egentligen är räddningen i detta hemska ögonblick.

Tidigt på torsdag bär det av. Jag plus fyra andra tokar ska bege oss nedåt i landet. Fast på ett sätt vill jag inte åka. Begravningen är ju då. Men men, det känns nästan som om det är en skriven regel att allting inte ska få vara bra på en och samma gång. Skåne och Danmark är i alla fall våra slutdestinationer den här gången. Det ska bli helmysigt. Hotell är bland det bästa som finns och jag ska äntligen få komma hem.

Igår kollade jag och Petrus på en jätterolig film. Den handlade om en kille vars öde var att ha sex med så många som möjligt, vilket misslyckas ganska tidigt in i filmen då han faller för en rik killes flickvän. I kampen om henne hjälper han även nördarna på skolan att bli mäktiga. En av nördarna hade förresten ett paket på 28 centimer. Haha. Vi lyckas då alltid med att finna de mest fantastiska filmerna.

Idag har främst varit en slappisdag bestående av packning inför resan och blåbärsplockning. Mycket mer än så har jag faktiskt inte orkat med, förutom bilkörning och lite andra småsaker. Därför känns det extra jobbigt att jag nu måste ta mig an mitt röriga rum. Tur att jag därefter kan belöna mig själv med en härlig dusch.

/S